Tjugosju

söndagar är min bästa dag. det är den enda dagen då det är tillåtet att göra precis vad man vill, i ett tempo som inte riskerar hjärtattack, även om det kan vara fint det med.

i detta ögonblick sitter jag och lyssnar till Everly Brothers och funderar över kärleken medan Frida löser allt för svåra matematiktal vid köksbordet. jag vet inte om det är jag eller ångan från min förkylning som skapar denna söndags sentimentalitet, men jag känner mig litet ensam.

noll är ingenting, och det svåraste som finns. akta er för noll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0