Bye bye baby

Det är hemskt det där, när man varit isolerad med sin sjukdom i ett par dagar och sedan ska vistas bland allmänheten igen. De uppspärrade ögonen och den överentusiastiska närvaron, ett tyst "hallelulja" över att man inte längre sitter ensam på sitt rum med sina redan förbrukade näsdukar. Dagen har förlutit fint, hehe. Jag hann med två kära återseenden, min kaffekopp som återfanns i Annas skåp och Granny och Gramps som var på besök från England.

Nu ligger jag vitt utbrett över hela min säng i bara underkjol, utan en idé om vad jag ska göra härnäst. Det ni borde göra är iallfall att söka ögats fröjd genom att kika på franska showgirls under tjugotalet, precis vad jag gör i detta nu.





"Allt går mycket bra! Vår lördagspublik därnere i mörkret har belönat oss med ovationer, bravorop, visslingar, skrik och välmenta oanständigheter.
---
Jag tar också med mig ett brev jag nyss fått:
Madame, jag har suttit på första parkett, Er begåvning som artist föranleder mig att tro att Ni besitter motsvarande talanger, blott ännu mer originella och fängslande, även utanför detta område. Gör mig nöjet att supera med mig ikväll. . ."
Colette i Varieté, 1910

Och så lite toner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0